Vilket jäkla hallå har det varit om klimathotet. Vi ska spara el och försöka med alla möjliga konstiga sätt att spara på miljön. Sopsortering har nästan blivit en religion. Har ni sett soppoliserna på de återvinningscentralerna som finns. Ni vet väl att man får böter om man slänger i en fel container. Och fast de heter återvinningsstationer så får man absolut inte ta något som en annan tänker kasta. Ibland kastar ju folk saker som fortfarande kan användas.

Man har ju vetat ett tag att klimathotet har blossats upp alldeles för skrämmande senarier och att det finns vetenskapliga studier om att hotet mot klimatet egentligen stannade redan på 60-talet och har inte ökat alls markant sedan dess. Sedan finns de andra studierna som blossats upp istället och man varit tvungna att tysta ner de andra studierna. För visst blir det pinsamt för t ex Al Core när det uppdagas att det inte alls är så farligt som han målat upp vår framtid med sina filmer och föredrag.

Nu står det också på aftonbladet.se att klimathotet är överdrivet. Det tror jag dock att ingen kommer att kommentera så värst mycket och motsäga i förhoppning att man inte gör så stor sak om vad som egentligen är sanningen.

Idag - äntligen - har vi nu sett den sista Milennium-filmen Luftslottet som sprängdes. Jag tycker att de är jättebra alla tre filmer. Tänkte på Noomi Rapace när hon hämtade sitt pris på Guldbaggegalan att hon kanske spelade den fåordige Lisbeth Salander då hon skulle tacka för priset. För att hon fick ju bara fram: Tack, tack, tack!

Vi såg också reklamen för filmen Farsan av Josef Fares och den verkar ju hur rolig som helst! Den måste vi se sedan - premiären är den 12 februari.

Jag fyllde år igår. Tack för alla gratulationer - per telefon och på Facebook. Jag fick fina presenter också; en Smart Box för kropp och själ från Virpi, Nora och Yoel. Får välja en skönhetsbehandling, massage eller liknande.  Sedan fick jag en väldoftande present från Amit och Linda med butter cream, duschcreme, scrub och tvål - allt med härlig jordgubbsdoft. Av Linus fick jag en bok som Liza Marklund skrivit tillsammans med James Patterson. Boken heter Postcard killers. Tack snälla ni för så fina presenter! Fick också en härlig tulpanbukett från Helena och rosor från käraste systern!
             

Virpi övernattade också hos oss och invigde vår gästrum som nu är iordninggjort. Vi tog en liten tur till Skärholmen igår och idag till Liljeholmens nya centum. Jättefin centrum och nästan lika stort som Forum Nacka.

I fredags kväll var Shanker och jag barnvakter till Neo och Milo då Amit och Linda gick och såg Snabba Cash på bio. Milo sov och åt sin mat (en flaska utpumpad mjölk) och var jättesnäll. Han var vaken en liten stund men fortfarande sover han mest förståss. Neo busade med oss som vanligt förståss och han fick övernatta hos oss också.




Här äter vi picknick-frukost på mattan framför tv:n på lördagsmorgonen.
Neo äter pannkakor som var kvar från kvällen innan.

Vårt gästrum på övervåningen, bredvid Linus rum har varit som ett lagerutrumme hittills. Vi hade bara slängt dit en säng och andra möbler som blivit över. Nu har vi köpt ny säng, en byrå och en garderod dit och här är resultatet:

         

Ska skaffa lite nya tavlor också så småningom. Tavlan som sitter ovanför sängen t ex är lite för liten.

Nu i påsk blir det ett år sedan pappa, jag, Linus, Virpi, Nora och Yoel åkte till Alanya och skulle titta på lägenheter för ev. köp. Det var pappa som var mest intresserad och tyckte att Turkiet var ett bra land att köpa semesterlägenhet i. Inte så lång resväg, varmare än i Spanien (som Shanker och jag hade tänkt först) och ganska bra prisläge fortfarande. Jag hade inte ens tänkt att följa med. Tänkte att - nej, inte Turkiet. Men jag hade haft ganska tufft och intensivt på jobbet med företagsbyte med allt vad det innebär så jag tyckte att jag behövde semester. De andra hade redan bokat sina biljetter och jag bestämde mig i sista minuten för att åka med om det fanns biljetter kvar. Det fanns ju inga biljetter kvar men Mehmet lyckades ordna en biljett via en resebyrå där han kände ägaren. De chansade att dubbelboka och det gick. Tänk hur ödet kan spela roll i ens liv. Skulle jag inte följt med så skulle pappa kanske köpt en liten lägenhet där till sig själv och Anneli. Nu blev det en fantastiskt fin etagelägenhet som pappa och jag bestämde oss för. Vi förhandsbokade lägenheten i Sea Star innan vi lämnade Alanya. Fattar inte hur jag vågade göra det utan att Shanker hade inte ens sett varken platsen eller lägenheten. Men jag var så bergsäker att han skulle tycka om den och det var lite pirrigt sen när vi skulle åka till Alanya igen i juni - för att köpa möbler. Det var först då Shanker och Anneli för första gången fick se lägenheten som var precis färdigställd efter våra önskemål.

Så för att fira årsdagen åker jag och Shanker dit nu i påsk för en vecka. Har kännt mig rastlös sen vi kom hem den 12 december därifrån eftersom vi inte visste när vi skulle kunna åka igen nästa gång. Nu har jag bokat vår resa och nu kan jag slappna av och se framemot den 31 mars då planet lyfter. Jippee!!

Får se om pappa följer med. Eventuellt åker han redan ï februari då Anneli har sportlov.¨

Idag fyller Linda år - vi skickar här massor av grattiskramar till dig!

Vi älskar Dig!

I fredags kväll gick vi på jakt efter lite nya möbler. Hittade både en soffa till TV-rummet och en byrå till sovrummet - likadan som vi köpte förra helgen med dubbellt så lång som ska stå under tv:n som sitter på väggen. Blidde fint - eller vad tycks? Antennsladden kommer att försvinna så småningom.



         

Allt levererades sedan till oss på lördag strax innan Neo kom. Linus fick ta hand om honom så länge så att Shanker och jag kunde bygga ihop stora byrån. Sedan åt Linus och Neo spagetti och köttbullar. Jag lyckades få tag på Lejonkungen DVD via Tradera (en dubbel DVD för 340 kr) kanske lite dyrt men det går inte att hitta DVD:n i affärer längre och Neo älskar Lejonkungen så det säg vi igår kväll.

På morgonen åt vi pannkakor till frukost och sedan gick vi ut och skulle åka stora backen - en backe vi har längs huset. Jag drog honom snowracern först på trottoaren och sen gick vi till tomten och när vi började närma husknuten så stannade han och vägrade att komma till stora backen. Han trode det skulle vara läskigt så jag fick visa honom först innan han vågade på snowracern. Tur att det inte finns bild på det åket.... Här i alla fall några vinterbilder på Neo.
              

         

Sen var det dags för hot-dogs och pannkakor som var kvar sen frukost.



Efter maten blev en timmes middagsnap och sedan hade vi julgransplundring. Neo hjälpte till förståss och tyckte lite synd om granen när den var helt utan glitter, ljus och julgransbollar. Mest synd tyckte han förståss om sig själv när han förstod att det skulle dröja en lång stund innan tomten kommer igen. Jag tröstade honom med att han snart fyller år och då får han presenter igen. Julklappar! - jublade han och jag fick förklara att det blir födelsedagspresenter istället. Och det fick duga.



Sedan kom Milo, Linda och Amit hämta upp Neo. Tiden går fort när man har roligt! Vi fick njuta av lille Milo som är så snäll. Han är så god och han börjar gå upp i vikt nu ordentligt. Han är likadan livsnjutare som Neo var när han var så där liten (det är Neo fortfarande förståss!).







Linus vilar upp med Neo - efter att ha lekt Lak Khao i gästrummet på övervåningen - med att titta på Lejonkungen....

För mig har året börjat helt fantastiskt bra! Vi välkomnade det nya året hemma med de allra näraste och käraste; med Shanker (som kom hem på em på nyårsafton från Indien), Amit, Linda, Neo och Milo, Linus och Virpi, Nora & Yoel.

Vi har fått umgås med Neo och förståss med lille Milo. Vilka fantastiskt söta och fina barnbarn vi har - vi är så lyckliga för de. Det får vi tacka Amit och Linda förståss - ni får skatta er världens lyckligaste föräldrar med så underbara två små barn. Och sen har ni Zingo förståss - som nu har fått två skyddslingar att ta hand om. Så fort Milo gnyr lite så springer Zingo till honom och nosar och slickar lite på hans panna.

Det har varit sååå skönt att få vara långledig under julhelgen. Det är ganska skönt att tänka att nu blir dagarna längre för varje dag och vi har våren att se framemot. Hoppas bara att vi slipper snön och denna kyla snart.

Tänker på Nikita och Raj i Hyderabad - ni har det förståss varmt och skönt där. När åker ni till Goa? Ha det så jättebra nu och vi ses snart!

Rörlig dekad, 11 – 20 mars

I denna del av Fiskarna är sökandet utan vila, utan tillfredsställelse, hur generöst än livet erbjuder insikter och klarheter. De här Fiskarna vill aldrig vara nöjda med vad de upplevt, utan söker sig evigt vidare mot en fjärran hägrande ro som de sällan tycker sig smaka annat än flyktigt. Deras törst är stark. Allt vill de pröva, allt vill de få inblick i. Det är nyfikenhet utan gräns, inte bara för sådant som kan gälla hägrande mål, utan nästan allt som råkar komma i deras väg. De som har solen i denna del av Fiskarna kastar sig oförskräckt in i de största självuppoffringar och besvär, utan ett spår av eftertankens kranka blekhet, och belöningen kan ofta i andras ögon verka väl liten i förhållande till deras offer. Men det bekymrar dem föga. De har små krav på livet, men en brinnande önskan att bli riktigt intima med det.
     Inom sig hyser de rörliga Fiskarna en väldig vilsenhet – då och då, men sällan långvarigt, maskerad bakom någon speciell övertygelse som i morgon kan vara en helt annan. Det är lätt att tro att de är bräckligare än korthus, men då de är alltigenom öppna finns ingen yta som kan bräckas eller grund som kan skakas. Anpassningsbarheten är fantastisk och sinnet så känsligt som fingertoppar. De här Fiskarna skyr tanken att skaka andra människor eller trampa vårdslöst i tillvaron, och gör sitt yttersta för att vara till lags. Deras liv är ett sökande efter högre värden, som är så fascinerande att det ofta kan bli ett sökande för sökandets egen skull. 

     Förhållandet till fadern är ovisst, försiktigt, trevande, delikat. Ingen vill hugga tag i den andra eller tränga sig på. Ändå är de mycket nyfikna på varandra och lyhörda för den andras sinnesstämningar och väl och ve. De känner djupt för varandra, men vet inte riktigt hur de ska forma sin relation. Ofta känner de starkt att de inte alls kommer så nära som de önskar, och glider isär långt förr än de ville. Men mellan dem finns många, om än osynliga, trådar av omtanke.

------------------------------------------------------------------------

Hitta ditt eget horoskop HÄR